In-Italias nyhetsbrev

Bli klokare på Italien: Föredrar du renässans eller barock?

När man läser sig fram till vad som är värt att se i Italien och inte minst i Rom, kommer man flertalet gånger stöta på begreppen renässans och barock, de två mest betydande kulturella epoker i Italiens historia. Renässansen omtalas ganska konsekvent som italiensk kulturs glansperiod, medan barockens rykte är något mer blandat. Nu behöver vi skönt nog inte vara domare, utan kan nöja oss med att vara åskådare av den fascinerande förtidens olika uttrycksformer. Och som det vill framgå, är barocken inte helt så tokig som ryktet säger.

Av Michael Krammer, In-Italia

Renässansen intåg

Renässans betyder ”återfödsel”. Ordet omtalar en epok som i såg sig själv som ny, då man lämnade den tidsålder man nedlåtande började beteckna som medeltiden, medan man återupptäckte gamla prestationer inom konst, hantverk och teknik. Inom konsten fann man perspektivet, i skulpturen sökte man att återskapa den mänskliga anatomin. Renässansen blomstrade i Toscana och Norditalien redan under 1400-talet. Den nådde Rom upp mot år 1500, medan den endast hade liten påverkan i Syditalien.

Det var samtidigt en period då konsten och konstnärerna var nära förbundna med tidens våldsamma idéer och politiska motsättningar. Michelangelo är utan tvekan den främste representant både inom arkitektur, måleri och skulptur. Och ska man välja ett enkelt exempel på vad renässansen uttryckte må det vara hans stora Davidstaty, som i kopia både stolt och avslappnat tronar över Florens och symboliserar republikens seger över furstevälde och påvlig auktoritet. Originalen finner man också i Florens nämligen på museet Galleria dell'Accademia.

Barocken följer efter

Omkring år 1600 hade det konstnärliga uttryck flyttat sig så mycket från utgångspunkten att eftertidens konsthistoriker har valt att ge den följande tid en ny betäckning: barocken.

Det var en period då den katolska kyrkan började ställa krav om att konsten i högre grad skulle så i den rätta trons tjänst. Konstnärerna fördjupade sig nu fullständigt i form och detalj, medan de samtidigt sökte starka effekter, det storslagna och pampiga, som kunde tjäna som utställningsfönster för kyrkans storhet. Som påvens egen stad blev Rom således en slags barockens huvudstad. Det är denna epoks torg, fontäner, palats och kyrkodekorationer som än idag präglar staden. Man kan bara nämna Trevifontänen, Petersplatsen eller fontänen på torget Piazza Navona.

Förutom Rom satte barock-arkitekturen framför allt sin prägel på Syditalien, inte minst det östra Sicilien, där det stora jordskalvet 1693 bokstavligen talat gav plats till att man kunde skapa nya stadscentrum i ren barockstil.

Skillnader och likheter

Renässansens arkitektur fokuserar på proportionerna och kan ofta verka lite sträng i uttrycket. Barockens byggnader är omvänt präglade av detaljfina dekorationer och statyer. Barocken anses ibland vara tung, men utstrålar fantasifullhet och idérikedom.

I skulptur och målningar präglas renässansen av människokroppen efter antikens förebilder. Men också här är formens styrka som regel det avmålade uttrycket, tänk bara på Leonardo da Vincis Mona Lisa med det speciellt leendet. Det är svårare att sätta barockens uttryck på en formel. Den förfaller som i arkitekturen ofta till överdrivelse, men utvecklar samtidigt en teknisk förfining, som bör mana till beundring – i skulpturen en förfining som får marmor att nästan verka levande.

Vi menar

Miljontals turister har inte tagit fel. Det är svårt att beteckna renässansen som annat än oundviklig. Väldigt lite kan mäta sig med Florens, där sen Medeltiden och renässansen smälter samman till en helhet, där Michelangelos enorma David-staty blickar ut över staden som symbol på stadens självkännedom, palatsens tunga konturer berättar om Medici-familjens makt, och Brunelleschis kupol står som ett monument över en revolution i arkitekturen. Och nästan ingenting kan mäta sig med Botticellis graciösa och samtidigt mycket mänskliga kvinnofigurer i hans världsberömda målningar ”Venus’ födsel” och ”Primavera”, som hänger på Florens Uffizzi-museum. Florens är renässansen i koncentrerad form, men den kan avnjutas på så många andra platser i Toscana och på Po-slätten – och naturligtvis i Rom.

Renässansen utesluter dock inte att det kan betala sig att gå på jakt efter barockens pärlor. I Rom blir man lätt trött av barocktidens många dekorerade fasader men man bör dock besöka t.ex. Berninis skulptur eller Borrominis finurliga arkitektur. Man kan dessutom få små informationshäfte på stadens många turistkontor med precisa vägbeskrivningar om var man finner dem. I Syditalien lockas man av Lecce i ”stövelhälen” med dess luftiga och lätta barockarkitektur, det mjuka och romantiska kvällsljuset på sicilianska Siracusas domkyrketorg eller det honungsfärgade ljus över den lilla sicilianska staden Notos centrum.

Ett passande ställe att låta sig introduceras till barocken är den lite avsides placerade kyrkan, San Francesco a Ripa i Roms Trastevere-kvarter. Här befinner sig Berninis skulptur av den heliga Ludovica. Hennes kropp och ansikte avspeglar på typisk barockmanér en våldsam längtan efter att nå det himmelska, och samtidigt har en perfektionist inom bildhuggarfacket skapat en figur som nästan står levande framför beskådaren.

Har du lust till att uppleva Italiens praktexempel på barock i Lecce, Rom eller på Sicilien, eller renässansen i Florens, Toscana och Norditalien, så skriv till info@in-italia.se, ring till 040 60 60 499 eller boka ditt semesterboende på www.in-italia.se.