Dommedagskapellet i Orvieto

Michelangelos dommedags-konstverk i Det Sixtinska Kapellet i Vatikanstaten är nästan mer än världsberömt! Vad som däremot säkerligen är mindre känt, är att Michelangelo innan han målade sitt stora mästerverk i Vatikanen, enligt uppgift lät sig inspireras, då han stod framför Luca Signorellis dommedagsframställning i Orvieto. Och det kan man förstå, då man har varit i det lilla kapellet Capella di San Brizio i Orvietos domkyka, och sett det Michelangelo den gången såg.

Signorelli

Signorelli var en målare från Toscana. Han tillhörde den tidiga renässansen och var en av förebilderna för många av de renässansmålare som eftertiden bäst känner till. Han äger kanske inte Michelangelos maniska kraftfullhet i uttrycket, men det finns kraft i hans målerier på så många andra vi, och Dommedag är nog hans mästerverk.

Värt ett besök

De snikna italienarna är medvetna om att de har med ett mästerverk att göra, så de har därför stängt av kapellet och du måste gå över till den andra sidan av domkyrkans torg för att köpa en biljett för att kunna betrakta målningen. Men det är värt pengarna! Betalningen har också den fördelen att man inte lockas lämna kapellet förrän man har fått hela utbytet.

Dommedagsförloppet

Signorellis måleri fyller hela det lilla kapellet, det sträcker sig över alla fyra väggarna. Det är en serie av målningar, där dommedagen utspelar sig i flera scener. På den ena väggen ser man den sista tidens förfall: Antikrist spred död och ödeläggelse, medan han insmickrande viskar en predikant i öronen. Runt omkring dem stjäls det och mördas det, och blodet flyter. Det är de sista dagarna innan Dommedagen. På väggen ovanför är själva dagen målad: döda krälar upp från deras gravar för att möta deras dom, halva kroppar dyker upp genom den sandiga jorden. Vid sidan om ser man hur de olyckliga efter domen trakteras av den sadistiske djävulen. På ett annat ställe står de olyckliga, som kommit till Himmelen, nakna och avslappnade och med alla lemmar intakta.

Detaljerna

Det är ett otroligt detaljrikt mästerverk, och ibland känner man att målningen är på väg att träda in i rummet, att människorna är på väg mot en själv. I et hörn nederst på den enda väggen, har Signorelli porträtterat sig själv. Han står anständigt påklädd i svart mellan alla de nakna och halvnakna människor och betraktar dem - och kanske också oss moderna åskådare.

Stämningen

Man kan fotografera målningarna om man vill, men man ska framförallt försöka ta de där inre bilderna. Ta in den unika stämningen som härskar i kapellet, för den kan inte fastna på ett fotografi.