Trani

Trani är med sin pittoreska fiskehamn och sitt mondäna centrum en utmärkt plats för att tillbringa en eller två dagar. Här kan man njuta av fiskarnas fångst från havet samma dag på en av de små restaurangerna längs hamnen, besöka någon av stadens medeltida kyrkor eller göra slut på resekassan i stadens fina klädbutiker. Skulle man få lust till ett dopp är staden känd för sina goda badstränder.

Staden blev enligt legenden grundlagd av Tirenus, Diomedes' son och heter således under romersk tid Tirenum eller Turenum. Under tiden tyder inget på att staden är äldre än 3.-4. årh. efter Kristi födelse och de få spår man hittat från romersk tid, härstammar sannsynligvis från det närliggande Canosa som ödelades av saracenerna i det 9. årh. Efter Canosas fall blev Trani under en kort tid säte för biskopen och huvudstad i det longobardiska gastaldi. Under det byzantinska herredömmet drog Trani fullt utbyte av sin position och en blomstrande handel med Orienten började. Trani hade således en stark byzantinsk närvaro och nära kontakt till Byzans, således att staden blev ett av de fasta byzantinska mötesplatserna i kampen mot normanerna. Även under normanerna upplevde staden framgång, inte minst pga. dess betydning som hamn för korsriddarna. Trani behöll en stor grad av autonomi under normanerna och pga detta känner vi medeltidens första sjölag , Ordinamenti Maris från 1063, från tiden var Trani var en självständig republik (1043-1073).

Under Frederik II nådde Tranis betydning sin kulmination och konkurrerade i handelsmässig och kyrklig betydning med Bari. Staden hade fasta handelsförbindelser med Venezia, Frederik lät uppföra ett stort kastel, stadens roll som port till Det Heliga Land var stor och till och med tempelriddarna hade ett sjukhus i staden.

Anjouernas ankomst betydde förfall för Trani och tack och lov hade staden en blomstringsperiod under 1400-talet för en ny nedgång var på väg pga kamperna mellan spanjorerna och fransmännen. Trani blev belägrad flera gånger och inre strider forökade krisen. Under spanjorerna förlorade staden sin betydning som hamn. Under 1600-talet blev Trani universitetsstad och som Altamura deltog den ivrigt i den partenopeiska republiken. Eller rättare sagt stadens borgarskap gick in för republik men pöbeln var emot och en fransk belägring slutade med att staden blev bränt ner och plundrad.

Det finns många spännande byggningar i Trani, som t.ex. Palazzo Cacetta i Via Ognisanti, som representerar en av de få exempel på 1400-talets (1451-56) gotiska byggeri i Puglia. Nära detta palats finner vi tempelriddarnas kyrka, Chiesa di Ognisanti, som är uppförd under första halvdel av det 12. årh. i gården till riddarordens sjukhus. Dessvärre är kyrkan ofta stängd.

Hur vackra dessa byggningar än är, så är domkyrkan, San Nicola Pellegrino, utan diskussion Tranis största attraktion. Det är tal om en av Apuliens absolut vackraste och mest särpräglade romanska kyrkor och det mäktigaste minne om det medeltida Trani. Inte minst dess enastående belägenhet, helt ner till hamnen, gör den till något speciellt. Domkyrkan blev påbörjad i 1097 ovanpå den äldre kyrkan Santa Maria, men som så ofta drog arbetet ut och först i mitten av det 13. årh. stod byggningen färdig. Kyrkan led hårt under “restaureringar" under 1800-talet, men har sedan tillbakaförts till sin ursprungliga eleganta stilistiska lätthet. Santa Maria var känd från mitten av det 7. årh., då man här placerade relikerna efter Sankt Leucio, biskop av Brindisi. Då Canosa blev ödelagd i början av det 9. årh., flyttade biskopen hit. Sankt Nicola Pellegrino kom under pilgrimsfärd från Grekland och föll ihop, utmattad av resans strapatser, framför Santa Maria den 20:e maj 1094; han dog få dagar efter på tempelriddarnas sjukhus. Redan i 1096 blev han kanoniserad av självaste Urban II och utropad till Tranis skyddshelgon.

Den nya kyrkan blev konstruerad ovanpå den gamla, således att det nu står en kyrka på två etager. Ja, faktiskt kan man finna hela fyra nivåer i kyrkan! På så sätt går man in i Santa Maria men ca. fem meter över ingångsnivån finner man San Nicola Pellegrino, och ungefär en meter under ingångsnivån ligger San Nicola Pellegrinos krypta. Efter tre till fyra meter under Santa Maria finner man Ipogeo di San Leucio. En fascinerande och besynnerlig konstruktion.

Domkyrkans stora bronsdörr väger över 2½ ton och är skapad av Barisano da Trani, som också gjorde en av dörrarna till domkyrkan Monreale utanför Palermo. Dörren är gjord av ekträ och täckt av 32 bronsreliefer med både religiösa och profana motiv; bemärk reliefet med Sankt Nicola Pellegrino, vid vars fötter man finner Barisano själv.

En skönhet är också kyrkans klocktorn som är byggt 13.-14. årh. Och kyrkan är dessutom fylld med praktfulla skulpturarbeten och målningar.

Om man går ner i kryptan som är tillägnad Sankt Nicola och som härstammar från början av 1100-talet, möts man av ett enkelt och rent rum med 28 marmorpelare kronade av vackra uthuggna och speciellt varierade kapitäler. Från kryptan finns en utgång till den nedre kyrkan, Santa Maria della Scala, var det inte är så högt till tak (3½ m). Kyrkrummet är dekorerat av konst från 14. årh.

Under denna nedre kyrka har man funnit spår av en ännu äldre, den ursprungliga Santa Maria, från vilken man har hittat sarkofager och fragmenter av mosaiker från den longobardiska eran. Man kan också stiga ner i Ipogeo di San Leucio, som befinner sig 1½ m längre ner, var man placerade den helig biskopens reliker. Rummet har kommit till efter den ursprungliga kyrkan och väggarna täcktes av sparsamma fragmenter av freskomålningar från olika perioder.