Mera om Lecce

Staden är med sina ca. 90.000 invånare den salentinska halvöns historiska och ekonomiska huvudstad. Staden präglas speciellt av sin ekonomiska och konstnärliga blomstringstid under 1500-1700-talet som gav den tillnamnen “Barockens Florens" och “Puglias Athen".

Först låg här den messapiska byn Sybar som under lång tid motstod den romerska expansionen men i det 3. årh. innan Kristi födelse föll den och fick det nya namnet Lupiae. Det romerska centrum uppstod under tiden ca. 3 km. därifrån under namnet Licea och blev förbundet med Rom via en förlängning av Via Traiana från Brindisi. Under den romerska tiden blomstrade Lecce upp och staden fick sin egen hamn (Porto Adriano, nu San Cataldo), som i betydelse endast övergicks av Brindisi.

Under det byzantinsk-gotisk kriget led Lecce stora skador och blev i 549 plundrat av goterna under Totila. Därefter följde fem sekel med byzantinsk dominans var staden helt överskuggades av Otranto som var Byzans' viktigaste hamnstad i Italien. Men med normandernas antåg och byzantinernas nederlag, försvagades Otrantos betydelse och Lecce upplever en ny framgångsperiod. Från och med Gotfred Hauteville hade de normandiska grevarna deras hov i Lecce som åter blev regionens viktigaste stad. Frederik ger först staden i län till en greve (vicecomes) och testamenterar den senare till Manfred av Hohenstaufen.

De kommande århundradens ibland omtumlande förhållanden glider lätt över Lecce som förblir en rik och betydningsfull stad under både anjouerna och aragoneserna. Från mitten av 1400-talet är Lecce centrum för en blomstrande handel som betyder att staden genomgår en tid med strålande kulturell blomstring: författare, konstnärer, filosofer, vetenskapsmän och andra gott folk strömmar till Lecce.

Under 1500-1700-talet var Lecce många gånger hotad av muslimska invasioner och redan Carlos V ser till att utrusta staden med en ny stadsmur och ett kastell. Det blev dock även under denna tid som staden fick sitt helt speciella utseende, den speciella barocco leccese.

Il barocco leccese
Lecces många barockdekorationer avskiljer sig inte mycket från deras romerska bröder men det är en tendens till att barocken i Lecce huvudsakligen berör själva dekorationen, medan den andra städer också har ett väsentligt inflytande på grundplanen.
Ett särdrag vid Lecces barockskulpturer är att de så att säga alla är gjorda av den lokala ljusa stenart pietra leccese, som har mycket speciella egenskaper, den är mjuk och lätt att skära i men efter att ha utsatts för väder och vind blir den delvis hård och delvis får den en vacker gyllene färg. Just precis stenens mjukhet gör att förarbetningsmöjligheterna var stora och då Lecce under 1500-talet upplevde en riktig invasion av diverse munkordnar (jesuiter, franciskaner osv.), uppstod en lång rad fantasifulla och storslagna byggningar. Samtidigt lät man många äldre kyrkor och palats “uppfriskas" efter det nya modet och eftersom det var en tid med ekonomisk växt blev resultaten imponerande. Men trots den lokala stenens goda egenskaper så har den även vist sig vara skröplig för den förorening som de talrika bilar bidrar flitigt med.

Runt i Lecce
Lecce är inte en helt liten stad och den är rik på sevärdheter som lyckligtvis till största delen befinner sig inom ett rätt litet område i den gamla stad.

Palazzo del Seggio
Uppfört i 1592 och hemstad för kommunens ledning intill 1851. Naturligtvis i rik barockstil men också med gotiska fönster.

Amfiteatern
Är endast delvist utgrävd men stor har den varit (25.000 personer), med en arena på 53 x 34 m och en samlad storlek på 102 x 83 m. Teatern härstammar sannolikt från första halvdelen av 2. årh.

Den romerska teatern
Lecce har inte bara denna enorma amfiteater men även en mindre sådan från cirka samma tid som den förstnämnda. I 1929 fann man denna mindre, rätt välbevarade teater som har plats till ca. 5000 åskådare.

Kastellet
Uppfört på order av Carlos V under åren 1539-49 som en utbyggning av ett tidigare anjouinsk kastel (som åter var en utbyggning av ett normandisk), från vilket det ännu står ett massivt fyrkantigt huvudtorn.

Typiska barockkyrkor
Bland andra kan nämnas: Santa Maria delle Grazie (1590), Santa Irene (1591-1639), Santa Teresa (1620-30), Chiesa del Rosario/San Giovanni Battista (1691-1728), Chiesa del Carmine (1711-17), San Matteo (1667-1700), Santa Chiara (1694-?), Chiesa del Gesù (1575-79), Sant'Angelo (1663) och många flera.

Domkyrkan Santa Maria Assunta
Uppförd i 1114 men genomgripande förändrad 1659-70, således att den idag framstår i full barock stil. Mer tankeväckande än vacker egentligen...

Santa Croce
Är en treskeppsbasilikakyrka som påbörjades i 1549 men arbetet blev först avslutat långt upp i nästa århundrade. Kyrkan är sevärdig som det typiska och mest pompösa exempel på Lecces barock: fabeldjur, förvridna kroppar, plantor, feta änglar och liknande i ett stort överflödshorn.

SS. Nicola e Cataldo
Här har vi för en gångs skull en kyrka som inte är barock eller i alla fall inte före barocken. Den sista härskande normander i Puglia, Tancred Hauteville greve av Lecce, lät uppföra denna i 1180. Fasaden har visst renoverats efter barockens principer i 1716 men lyckligtvis har man bibehållt den praktfulla originala port - ett av de vackraste exempel på normandisk stenskulptur med allt vad
som tillhör av muslimsk inspiration - och det stora rosfönstret.