Borgen Fenis

Fenis är varken en by eller en semesterbostad utan något så fantastiskt som en välbevarad medeltidsborg. Stora delar av borgen tror man blev byggt redan under 1300 talet och resterande under århundraderna efter. Här finns ringmur och smarta fällor där angripare antingen blir tokiga eller faller ner i hålor. Borgen ligger öster om Aosta längst Dora flodens södra bredd.

Borgen ligger öster om Aosta längs Dora flodens södra bredd. Varför borgen blev byggd eller exakt när vet man inte, därför är alla spekulationer om borgens uppkomst och ålder endast hypotetiska.

Men från 1242 och fram till greveskapets Challants storhetstid efter 1330 känner man till dess historia, det var då borgen blev ombyggd och användes. Pga detta tillskrivs Aimone Challant den nuvarande byggnaden.
Man vet dock att det fjärde tornet, vid ingången, inte fanns tidigare, endast de tre övriga tornen- ett vid den inre ingången, som är det östliga tornet, det nordvästliga cylindriska tornet och det centrala borgtornet som kallas Donjon. De två sistnämnda tornen var inte fulländade i höjd under denna tid, som de är idag.
Man kan dock förnimma att borgen, då det var ett försvarsverk, blev angripet många gånger och detta gjorde att man byggde upp tornen som försvar.

Aimones son, Bonifacio I, ligger bakom de följande ombyggnationerna av borgen Fenis och dessa påbörjades under 1387. Bonifacio byggde på höjden och man kan här märka skillnaden på dörrarna på de över "nyare" etagerna, då de på de nedre våningarna är ganska låga, man tror att de har haft en annan mindre kroppsbyggnad. De kunniga menar dock att dörrarna var låga för att fienden skulle böja på sig för att komma in genom dörren så att Fenis beskyddare skulle kunna hugga huvudet av dem när de kom in genom dörren.

Resultatet av Bonifacios ombyggnation är större boendeareal, produktionsområden och rapresentationsområden, gårdar och mark. Efter den första ombyggnaden blev Bonifacio upptagen med sin politiska karriär som tar honom så långt bort som till Sinai halvön. Än en gång hemma, under åren efter 1414, så gör han en sista restaurering av borgen, denna gång mer dekorativt. Han får framställt fresker som täcker gårdrummets väggar samt väggarna i kapellet.

Vid Bonifacio den förstes död så går borgen i en något ovis framtid, arvtagarna har inte samma politiska genomslagskraft och sucess som deras föregångare och det uppstår många tvister i familjen. Resultatet blir att familjen Challant tillslut blir tvungna att erkänna sitt förfall och ingen av de efterkommande grevarna lägger någon större prägel på borgen.

Från 1700 talet och in i 1800 talet går borgen från att vara välbehållet till rent förfall för att till slut bli sålt till den Italienska staten 1895. En portugisisk målar-aspirant vid namn Alfredo d´Andrade visar stort intresse för borgen och ger den fascinerande aspekter innan dess förfall. I förbindelse med att borgen blivit sålt till den Italienska staten så ges d´Andrade i uppdrag att restaurera borgen i 1897. Arbetet står klart 1920 och innebar bla. en ny väg upp till borgen som blir anlagd mot öst. I dag är borgen en av de mest besökta i nordliga Italien och står som en stolt symbol för Aosta dalens Medeltida feudalsystem. Men den står även för att vara den mest brukta och missbrukta borgen i dalen.