Pisas historia

"Pisa är mer än bara det Lutande tornet men inte mycket mer. Staden har förbluffande lite att visa upp när man har sett tornet och andra berömda byggnader: Duomo, Battistero (dopkapellet) och Campo Santo" (den danska reseguiden Gads Guide- Florens och Toscana)

Så kort kan det sammanfattas! Så här skrivs det ofta i guideböcker om Toscana, var Pisa alltsom oftast hamnar längst ner i raden av sevärdigheter. När staden nämns är det oftast om byggnaderna på och runt Piazza dei Miracoli, toscanaborna själva säger ofta att om det inte vore för det Lutande tornet så skulle Pisa vara färdig som turistattraktion.

Turister tror ofta mycket på det andra säger och därför är det endast en mycket liten del av de miljoner turister som årligen besöker Pisa som tar sig utanför den obligatoriska Piazza dei Miracoli. Skulle man leta sig in i någon sidogata skyller man oftast på att man letar efter ett ställe för att ta en kopp kaffe eller en restaurang. Det finns därför en stor distans mellan turisternas Pisa och resten av staden.

Här följer en liten sammanfattning av Pisas historia samt förslag på andra sevärdigheter som inte ligger i tornets skugga.

Pisa genom årtusenderna

Man vet inte vem som grundade Pisa. Kanske var det Grekerna under 6-700- talet f.Kr, eller kanske Ligurerna. I vilket fall så blev Pisa under 500-talet f.Kr. bosatt av etruskerna för att sedan hamna under Romerskt styre. Redan under denna tid är Pisa en stormakt ute på havet, en roll som staden behåller även under det romerska styret. Stadens utsträckning under romartiden är i områderna mellan Domkyrkan, SanZeno och Arena Garibaldi, alltså inte var stadens centrum låg under Medeltiden eller var den ligger idag.

Pisa var en stor och viktig stad i det Romerska imperiumet men trots dess betydelse finner man idag inga Romerska lämningar i Pisa, bortsett från några sarkofager samt några få ruiner efter termalbad.

Positionen som viktig sjömakt förändrades heller inte under senare tids gotiska och longobardiska dominans under 6-800 talet. Under Karolingernas styre under 900-talet fortsätter Pisa att vara en betydelsefull stad och då kommunen uppstår under 1100-talet blir stadens roll som maktfaktor i Medelhavet förstärkt. Pisa rensar således Sardinien från Saracenerna, de skapar handelskolonier överallt och är en av de största leverantörerna av skepp till korstågen, t.ex. i det första korståget (1095-1099) bidrar staden med hela 120 galjonskepp.

I 1092 blir Pisa utnämnt till ärkebiskops säte och får juridiktion över Korsika vilket under århundradet som följer även kommer att inkludera Sardinien. 1100-talet är utgör mer än någon annan period en höjdpunkt i Pisas storhetstid, både ekonomiskt och konstnärligt. Staden överglänser alla de andra Toscanska stads- staterna och blir en av den tids absoluta stormakter. Ett säkert tecken på stadens betyderlsefullhet är den stadsmur man påbörjar år 1155. Den är över 7 km. lång och omfångar mer än 390 hektarer vilket gör Pisa till en av samtidens största byar i västvärlden.

Denna tid präglas konstanta strider mellan stads staterna som kämpar om att få störst territorium och de bästa villkoren för handel och produktion. Samtidigt med denna konflikt pågår även en maktkamp mellan kejsare (ghibellinerna) och påvar (guelferna), en kamp i vilken städer och familjer ofta väljer sida mest efter spekulationer om egen vinning än av övertygelse. Pisa stöder kejsaren när grannstaterna Lucca och Florens väljer påvens sida, detta leder till att staden får hela Sardinien av Fredrik Barbarossa 1165.

Slutligen, från slutet av 1300-talet, börjar Pisas stjärnas dala. Skulden till detta ges ofta till konkurrensen mellan Lucca, Florens och den andra sjömakten Genova, men den största faktorn är att Pisa valt fel sida i kampen mellan påvar och kejsare. Slaget vid Meloria 6 augusti 1284 då Genova ger Pisas flotta ett så hårt slag att Pisa efter detta aldrig lyckas resa sig upp igen. I ett slag mister Pisa nästan hela sin flotta, många Pisaner omkommer och tusentals tas till fånga och sitter åratal i Genovesiskt fängelse. Detta fiasko leder till inre spänningar vilket i sin tur leder till striden mellan Ugolino della Gherardesca och ärkebiskop Ruggieri 1288. Ärkebiskop Ruggieri beskyller Ugolino för förräderi och som straff muras greven in tillsammans med sina två söner i ett torn i staden, var de långsamt dör. Sedan dess har det tornet varit känt som Torre della Fame, Hungerstornet.

Under 1300-talet växlar Pisa från att vara "republikansk" kommun och diktatur. Under denna tid tar Pisa avstånd från sin mer traditionella ghibellinska politik och sluter sig allt mer till de Gulfiska makterna med bland annat Florens. Detta blir särskilt tydligt under Pietro Gambacortis diktatur (1370-92) som emellertid slutar tvärt då han mördas på tröskeln vid sitt ståtliga palats av flera sammansvurna under ledning av Iacopo d´Appiano som snart därefter tar makten. Under åren 1399- 1405 är Pisa under den milanska familjen Viscontis styre vilket utsätter staden för nederlag till de förhatliga Florentinarna. Under 1405 blir det uppror mot det milanska herredömmet och detta ihop med en hungersnöd och befolkningsnedgång banar vägen för Florens angrepp 1406, belägringen varar länge men till slut faller Pisa.

Från 1509 fram till Italiens enande 1861 är Pisa är Pisa del av hertigdömet Toscana som under större delen av denna tid är under Medicifamiljens styre. Pisanerna brukar inte vilja erkänna det, men under Medici tiden upplever Pisa en kulturell och ekonomisk framgång. Speciellt under Lorenzo de´Medici (även kallad "Il Magnifico") görs det framsteg bland annat en reform av det gamla universitetet som senare kommer att lära och fostra en framstående vetenskapsman som Gallileo Gallilei.

Under Andra Världskriget tar Pisa mer skada än de flesta andra Toscanska städer. Mycket av stadens vackraste byggnader och konstverk blir skadade under bombardemangen men lyckligtvis har man lyckats återställa det mesta.