Altamura

Altamura är en vacker och rik stad. Här kan man lätt spendera några timmar eller ett par dagar. Här syns det tydligt att Apulien är den rikaste regionen i Syditalien, och Altamuras huvudgata är inte sämre än de nordliga städerna när det handlar om moderna butiker och cafeér. Stämningen i staden är varm och välkomnande, och man känner sig ljusår ifrån Baris inflamerade centrum.

Staden ligger på en höjd och är delvis omgiven av en stadsmur. Här låg en stad redan under grekernas kolonisation (8 årh. f. Kr.) och man kan se flera spår efter en första stadsmur från omkring det 5 årh. f. Kr. Denna första stad vars namn vi inte känner till ska ha varit ganska stor, för stadsmuren har en omkrets på ca. 3,7 km och är på vissa ställen över 5 meter tjock. Staden blev sedan ödelagd av Saracenerna och först år 1230 grundade Fredrik II åter en stad här. Han lockade grekerna, normanerna och andra folk att komma hit genom att ge dem speciella privilegier. Han byggde dessutom en storslagen domkyrka och en borg, varav borgen blev förstörd under det 14 årh.

Sedan kom staden att tillhöra stora adelsfamiljer och under 1700-talet var Altamura en intelektuell stad av rang, och hade från 1748 - 1799 sitt eget universitet. Staden var också en stor anhängare av den parthenopeiska republiken som uppkom i samband med den Franska Revolutionen vilket medförde att den blev belägrad, plundrad och totalförstörd 1799. Stadens position glömdes dock inte bort och vid Italiens enande blev staden Apuliens första provisoriska regering. Det heroiska motståndet mot kardinal Fabrizio Ruffos trupper gav också staden smeknamnet Leonessa di Puglia, Apuliens lejoninna.

Trots den grekiska murens närvaro är det dock Fredrik II:s mur som är högst. Muren lär ha varit imponerande en gång i tiden för det är därifrån den staden fått sitt namn. Något som också är värt ett besök är San Niccoló dei Greci kyrkan från 1300-talet där den grekisk-ortodoxa ritualer blev utförda till 1601.

Men la piéce de résistance är ändå domlyrkan Santa Maria Assunta, en av Apuliens fyra platinska domkyrkor, dvs. kyrkor som ändast Kejsaren är högre än. Kyrkan framhäver en fascinerande blandning av stilarter: apulisk romansk, gotisk och barock. Arbetet startades av Fredrik II år 1232 och kyrkan blev åter uppbyggt efter jordbävningen 1316. 1534 fick den än en gång en ansikstlyftning då man vände den 180 grader och det stora rosenfönstret blev nedtaget och uppsatt på andra sidan, där apsis för hade varit var nu huvudingång! Det från början gotiska fönstret från 1232 blev också flyttat och befinner sig nu i fascadens vänstra del. Huvudingången är från 14-1500-talet och är en av Apuliens vackraste. Kyrkan är särskillt vacker utvändigt och har en pampig portal.

Vid sidan av domkyrkan ligger den berömda café Padre Peppe som får en att minnas gamla tider. Även priserna verkar gamla då ställets specialitet, en god konditori kaka vid namn Soffio ändast kostar 5 kr.

Vill man smaka något som har vunnit Altamuras ära, ska man gå in till bagaren Vincenzo Dambrosio på via Vittorio Veneto 24 och köpa ett av hans fantastiska bröd. Det apuliska brödet säljs överallt i Italien, och här finner man det gjort efter de bästa och äldsta hantverkstraditionerna.